Bön efter den heliga nattvarden

Bön efter den heliga nattvarden

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Min allra käraste själsbrudgum och Frälsare. Idag har Du visat mig en så stor nåd, så att jag i alla mina livsdagar aldrig till fullo kan tacka dig för det. Du har låtit mig, som är så eländig och fattig, ja, usel tiggare, sitta vid ditt rika nådebord och njuta av de härligaste rätterna.

Jag har i sanning varit vid "en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat." För Du, Herre Jesus, har bespisat mig med din kropp och ditt blod och därmed beseglat din förening med mig och min salighet genom dig.

Hur skadar det mig, om djävulen hur mycket som helst, anfäktar min själ med tvivel om mitt nådastånd och mina synders förlåtelse, då jag ju, Herre Jesus, har både ditt ord och ditt sigill på, att alla mina synder nu genom ditt heliga blod, fullkomligt är avplanade och förlåtna. Vad bekymrar det mig, att jag t.o.m nu märker hur matt känslolivet är, då jag ju har ett bättre levebröd än vad de opålitliga och ombytliga känslorna är. Detta livsbröd är Du själv, käre Frälsare. Så hjälp mig då,att jag för alltid må leva av dig genom tron.

Hjälp också,att denna tro må grunda sig på ditt eviga sanningsord. Du riktade ju själv, både i avlösningen och just nu vid nattvardsbordet, till mig en särskild tillsägelse genom ordet om syndernas förlåtelse i ditt dyra blod, och dessutom gav du mig en riktigt kännbar och påtaglig underpant på detta, i din kropp och ditt blod, vilka jag nu, både på ett andligt och sakramentalt sätt blivit bespisad. Ge mig nåd att tro på denna din nådehandling gentemot mig och av detta förstå, att allt är väl, inte för att jag har ordnat och gjort allt på bästa sätt, utan eftersom Du har tillrätt allting.

Det är dig, Herre Jesus, jag har att tacka för allt, även om jag tyvärr inte ens kan tacka. Jag försöker ändå att jollrande sjunga med din tjänare David: "Hur ljuvliga är inte dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, mitt hjärta och min kropp jublar mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig där hon kan lägga sina ungar: Ditt altare, Herre Sebaot, min Konung och Gud."

Ja, Herre Jesus, vad allt har jag idag inte fått vid ditt altare. Inte bara förnyad försäkran om mitt nådestånd och mina synders förlåtelse, utan även utökad visshet om det eviga livet, för Herre Jesus, Du har ju sagt: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen."

Jag har även fått kraft och styrka till ett nytt leverne, för, Herre Jesus, jag är ju nu på det allra innerligaste sätt förenad med dig och det är ju endast Du som gör mig mäktig, ja, din kraft är mäktig i min svaghet. Nu ber jag dig även, att liksom Du helt och hållet gett dig åt mig, Du även ville ge mig nåd att överlämna mig helt åt dig. Du bor nu i mig, så hjälp mig då att även förbli i dig och din kärlek. Vid varje steg jag tar, vid varje handling jag utför, påminn mig alltid, att jag är din, då synden retar mig, då världen lockar mig, ja också då lagen fördömer mig, låt det alltid stå klart för mitt hjärta, att jag inte längre är min egen, utan endast din.

Så som din vill jag både leva och dö, och med dig vill jag vaka, be, kämpa, strida, försaka mig själv och världen och äntligen övervinna den yttersta fienden, döden. Hjälp mig, Herre Jesus alltid, och vik inte ifrån mig. Låt din heliga lekamen och ditt dyra blod, som jag idag har tagit emot, välsigna och helga både själ och kropp till det eviga livet. Amen.

Logosmappen

Språklig bearbetning: Jari Rättö