Morgonbön på lördagenfrån Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.
Högt ärade treenige Gud! Jag vet och bekänner, att jag aldrig tillräckligt kan prisa och tacka dig för någon av dina välgärningar, men inte desto mindre försöker jag ändå göra det så gott jag kan genom din nåd. Också denna morgonstund vill jag med din kärlek i åtanke tvinga mitt tröga hjärta att tacka dig för att du i natt har bevarat mig från alla olyckor och faror. Nu får jag, tack vare din obegripliga nåd, med nya krafter gå till de sysslor du ställer i min väg eller njuta av den fritid du unnar mig i dag. Hjälp mig, Gud, att göra allt så, att ditt heliga namn skulle bli ärat. Ge mig också krafter att göra det som behöver göras så att jag i morgon, då det är din vilodag, utan hinder skall få höra, läsa och begrunda ditt ord. Då jag nu står inför slutet på veckan, så ber jag dig att du ville låta detta bli en påminnelse om den dag, då min levnadsvecka skall avslutas. Den dagen kommer ju allt närmare. Det är verkligen så att min salighet är närmare nu än när jag kom till tro. Snart skall jag vara hemma. "Hemma" - tänk, så härligt ord detta är för vandraren, som under färden genom öknar och ödemarker dagligen måste kämpa med lidanden och svårigheter. Också min vandring är en mödosam vandring och mitt liv är en vedermödans tid. "Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre."1 Far, när skall du låta ditt barn komma hem? Min Frälsare, när skall jag få se dig ansikte mot ansikte? Helige Ande, när skall du ha avslutat min uppfostran? "Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem."2 Låt därför, gode Gud, Kristus själv vara mitt liv medan jag lever här, så att döden måtte vara en vinst. Och helige Ande, regera mitt sinne så, att mina gärningar är föreskrivna av dig genom tron och behagliga för dig. Men framför allt: påminn mig genom ditt eviga sanningsord om att ingen gärning, inte ens min bästa gärning, är någon salighetsgrund. Käre himmelske Far, jag tror att jag en gång skall få komma in i ditt rike, men denna tro grundar jag helt på min Frälsare och hans evigt gällande förtjänst. Vad är mina gärningar och det goda jag gör? Ingenting, och därför gäller de heller inte. Men annat är det med dina gärningar och din förtjänst, Herre Jesus. De är något att bygga på. Hos dem finns inga svagheter. Lär mig därför att allt mer och mer gå ut från mig själv och med din apostel räkna all min egen förtjänst och hjärtats benägenhet att bygga på den som avskräde emot kunskapen om dig. Låt mig också denna dag i enkel tro vila vid dig och bygga mitt hopp endast på din förtjänst. Om jag inte skulle få njuta av någon kännbar visshet om min salighet, så håll mig uppe med dina löften och försäkra mig genom din Ande att de håller. Barmhärtige Gud! Ta mig också i dag i ditt höga beskydd och under din allvisa, kärleksfulla ledning. Bevara mig som din ögonsten för allt ont, men mest för synd och otro. Hör min bön enligt ditt löfte och för ditt namns skull. Amen. |
|
|
|
|