Aftonbön på onsdagen

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Käre Frälsare!

Innan jag överlämnar min kropp åt nattens uppfriskande vila, vill jag komma i din öppna frälsarfamn och i förtrolighet söka en välbehövlig vila för min trötta själ. Jag har blivit splittrad under dagens lopp och behöver därför samla mina tankar och få dem i jämvikt vid ditt hjärta.

Trofaste Frälsare! Ingen annan än du kan stilla min andes oro och längtan. Då jag är hemma hos dig mår jag bra, men kommer jag någon gång bort från dig mår jag dåligt både till kropp och själ. Utan dig är också min glädje som gift, men med dig är till och med sorgen ljuvlig. Ja Herre, “när jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.”1

Käre Frälsare! Låt mig aldrig förlora dig och ta inte heller någonsin din skyddande och uppehållande hand ifrån mig. Var med mig även under den kommande natten. Låt mig få vila i din famn. Tillåt inte djävulen och de onda andarna att störa min vila. Vaka över mig när jag sover, som modern vakar över barnets sömn. Skydda mig i din nåd för alla olyckor.

Du, min Jesus, har frälst mig redan från syndens skuld och fördömelse, och nu vill du även för varje dag genom din kärlek och den Helige Andes kraft frälsa mig från syndens träldom och herravälde. Genom dig och för din skull blir jag även skonad från många yttre olyckor, som annars skulle uppsluka mig, och även om olyckan kommer och sorgen trycker mig är jag ändå säker på att du hjälper.

Jag vet ju, att du genom din översteprästerliga förbön och det oändliga värdet av din förtjänst utverkar den nödiga hjälpen hos din Far i rätt tid. Hur skulle jag våga hoppas på att bli hjälpt i mina olyckor och svårigheter utan dig, då jag är en så förskräckligt stor syndare och som en sådan alldeles oberättigad att få den rättfärdige Gudens hjälp och välgärningar. Men då du, käre Frälsare, har sonat mina synder och gottgjort för mig, då vågar jag på grund av dina löften tro att din Far vill och kan och måste göra mig gott.

Det är, Herre Jesus, bara din välsignade förtjänst som gäller inför din Far. Utan dig är jag motbjudande och förkastlig, men i dig är jag skön och behaglig. Jag är ju klädd i din rättfärdighet och den täcker också i kväll över min andliga nakenhets skam. Också i dag har jag syndat mycket och jag känner det tydligt att jag i mig själv är värd döden. Men ändå behöver jag inte förtvivla, för att jag ser av Ordet att ditt dyra blod också i dag renar mig från alla mina synder.

Därför får jag gå till vila i kväll som en salig människa, ty där syndernas förlåtelse är, där är liv och salighet. Syndernas förlåtelse har jag ju, Herre Jesus, i och genom ditt dyra blod enligt ditt ords vittnesbörd. Låt denna väldiga nåd både nu och alltid helt få inta mitt hjärta, så att jag av kärlek till dig, som köpt mig med ditt blod, alltid vandrar i dina fotspår och fullbordar helgelsen i en rätt fruktan. Låt trosgemenskapen med dig bryta bandet mellan mig och världen. Låt syndernas förlåtelse, som jag får njuta genom tron, vara en ständig kraft och drivfjäder till att lägga bort synden. Låt också den frihet, som jag i avseende på den nya människan har i dig, lägga ett nödvändigt band på min gamla människa.

Herre Jesus! Som köpt av dig och döpt till dig är jag nu din genom tron. Hjälp mig då också att vandra som de dina bör vandra. Och när min jordevandring slutar, kom du och ta mig hem till dig i ditt himmelska rike, där jag evigt skall få lovsjunga dig, min Jesus, för all din nåd och trohet. Amen.

Ps 73:25f