De två första reformationerna

Del 2. Hur genomfördes reformationerna?

Bibelstudier kring Krönikeböckerna av Roger Pettersson på bibelweekend i Helsingfors 30.1-1.2.2003

Se även en sammanfattning över kungar och profeter i pdf-format här.

För att få svar på frågan hur reformationerna genomfördes skall vi studera Andra Krönikeboken kapitlen 14-19.

Asas reformarbete

Vi skall nu stanna inför två kungar i Juda, nämligen Asa och Josafat. Asa var son till Abia, han gjorde det som var gott och rätt i Herrens ögon. Läs 2 Krön 14: 3-6. Krön berättade ju inget om den avskyvärda tempelprostitutionen men i 1 Kung 14: 12 kan vi läsa att han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution, han avskaffade alla eländiga avgudar. Skillnaden mellan Asa och hans föregångare Abia och Rehabeam låg däri att Asa avskaffade det onda medan de två andra såg mellan fingrarna.

Så är det även idag, tar man inte synligt avstånd från falsk gudstjänst och uppenbara synder så är man delaktig i dem. Man kan inte tänka att visst är homosexualitet synd, men jag protesterar inte emot det utan arbetar vidare på att förkunna Guds ord, det blir falskt. Man kan inte heller säga att nog är jag mot kvinnliga präster men jag gör det inte till någon stridsfråga utan fogar mig i kyrkomötets beslut. Guds ord skall följas, gör vi inte det skall vi vara medvetna om att det i slutprotokollet mycket väl kan stå ett minus.

Asa praktiserade Herrens befallning, han förtröstade på Herren. Detta gjorde också att man besegrade Nubierna i ett stort slag. Profeten Asarja gladdes säkert i sitt hjärta när han frambar Herrens budskap. Läs 15:2-8.

Det blev offergudstjänst i Jerusalem, och folket slöt det förbundet att söka Herren ”av hela sitt hjärta och av hela sin själ”, de gladdes över detta. 15:15 visar att det var Guds verk, Han lät sig finnas av dem. Asas tid som regent hade varit en god tid för juda, enda kriget på 35 år var det mot Nubierna. Liksom inom parentes nämner Krön att offerhöjderna inte blev avlägsnade ur Irael (offerhöjderna avskaffade först av Josia), men Asa var trots allt hängiven Gud så länge han levde.

Asa prövas

Vi lever i en ond värld, här finns ingen bestående fred. I Asas 36 år som regent drog Israels kung Basha ut till strid. Asa förlitar sig nu på kungen i Aram som han köper en tjänst av. Profeten Hanani tillrättarvisar Asa men det ser ut som om Asa hade drabbats av högmod, han sätter profeten i stocken. Gud påminde Asa med en allvarlig sjukdom som han led av sina två sista år. Han förlitade sig dock på läkare och inte på Gud.

Det är inget fel att lita på läkare men man bör då inse att allt är i Guds händer. Läkarna kan göra vad de förmår, men våra liv är i Guds händer. Asa började tvivla på sin ålderdom. Jag förstår av det här att gamla människor inte har så lätt att tro (ibland inbillar man sig annat, speciellt då man är ung). Nej vår tro är många gånger svag, därför behöver vi regelbundet samlas omkring Ordet, Herren Jesus Kristus.

Josafat en god Herrens tjänare

Josafat stärkte sitt välde mot Israel, han var hängiven Gud och lydde Guds bud. Han var stolt över detta. Då startade han en kampanj 2 Krön 17:7-9. Folkundervisning, jfr ambulerande folkskolor. Man kan lägga märke till att han sände ut dem, han frågade inte av folket om de är intresserade av fördjupning i Herrens lag. Sådana frågor behöver inte ställas, alla behöver undervisning i Guds Ord. Detta var en god satsning och grannfolken fruktade Juda eftersom de hade välsignelse.

I kap 18 kan vi läsa om hur Israels ogudaktige kung Ahab och Josafat smider planer på att dra ut i gemensam strid. Alla profeter uppmanade dem att göra så men profeten Mika var en sann Herrens profet och han avslöjade de andra profeterna som lögnare. Enligt Mikas ord dödades Ahab, Josafat klarade sig med blotta förskräckelsen, Gud drev bort dem som hade omringat honom.

Vi ser här hur fel majoriteten kan ha, Mika var en ensam röst, men hans budskap var sanning och inte lögn. Hans uppmaning baserade sig på Guds ord. Mika var ändå inte osäker kanske just därför blev han förvisad till fängelse. Det är inte alltid så lätt att vara en sanningssägare. Profeten Jehu tog emot Josafat när han återvände och gav ett rakt budskap åt honom, den gudfruktige kungen ställdes inför sanningens kompromisslöshet. Läs 19:1-3. Josafat tog Herren på allvar och de reformer han vidtog talar sitt eget språk v 4-11.

Josafat lärde sig också av sitt misstag. När Moab och Ammon vände sig mot honom vände sig Josafat och Juda folk till Gud och Herren gjorde så att de kom i strid inbördes och förgjordes. Josafats krigstekning var andlig, då de gick ut till strid ställde han upp sångare som prisade Herren, de gick framför hären sjungande: ”Tacka Herren, ty hans nåd varar i evighet.” Kanske var det just därför som de inte behövde strida utan bara skörda frukten, de plundrade de slagna i tre dagar, ty bytet var stort. 20:26.

Josafat regerade i 35 år, han gjorde gott och följde Herren, ett litet minus var att offerhöjderna inte hade avskaffats. Folkundervisningen hade tydligen inte fått något stadigt fotfäste 20:33. En sista påminnelse om förbudet att ingå förbund med ogudaktig konung fick Josafat när flera av fartygen som byggdes i samråd med Israel gick under.

Josafats epilog

Efter Josafats död gick det utför för Juda, släktband hade knutits till Ahabs hus i Israel och det var inga goda impulser som kom därifrån. I 13 år han regimen förstöra det som Josafat hade byggt upp vad gäller det religiösa livet också världsligt led Juda förluster. Idéemakare till ondskan var Atalja, Jorams hustru. Joram dog när han var 40 år 21:20. Hans son Ahasja blev dödad av Israels nye kung Jehu (han hade blivit smord till kung för att utrota Ahabs hus i Israel 22:8).

Atalja, kungamodern, ville nu ta makten själv, hon skulle utrota hela kungasläkten i Juda (hon var själv av Ahabs hus) men Ataljas dotter Josabeat som var gift med prästen Jojada lyckades gömma undan kungasonen Joas (sin egen brors son, Ataljas barnbarn). Efter sju år tog Jojada mod till sig och lät döda Atalja och utropade Joas till ny kung i Juda, så länge Jojada levde så vandrade kung Joas och judarna Guds väg. Läs 24:15-22.

Tillbaka till Index-sidan