Sefanja

Profeten Sefanja verkade i Juda rike under kung Josias regeringstid, 640–609 fKr. Sefanja profeterar om den assyriska huvudstaden Nineves undergång som inträffade år 612 fKr. Det genomgående temat är ”Herrens dag”, som skildras som en domens dag över alla jordens länder och över ett avfallet Juda. Men Gud skall gripa in till människors omvändelse och till räddning för en kvarleva av Israel .

Indelning

Några huvudpunkter

• Under kung Manasses tid inträdde ett djupt religiöst och sedligt förfall, djupare än någonsin tidigare, 2 Kung 21:1-18. Inte en enda skriftprofet fanns under denna tid som riktade varningens och domens ord mot Juda. Sefanja var den förste som bröt tystnaden.
• Huvudtemat i boken är ”Herrens dag”, en ”Herrens vredes dag” då domen skulle komma över judarna och över andra folk för att så bli en världsdom.
• Undan domen på ”Herrens vredes dag” ska endast en ödmjuk, rättfärdig kvarleva räddas, Sef 2:3; 3:12-13. Av denna räddade skara ska ett nytt Guds folk växa fram, till vilket även frälsta hedningar med ”renade läppar”, Sef 3:9, ska ansluta sig.

Några andliga lärdomar

• Det är ingen motsättning mellan egen svaghet och förtröstan på Herren. Hos Guds folk hör dessa egenskaper ihop. ”Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt, och de skall förtrösta på Herrens namn”, Sef 3:12, och aposteln Johannes skriver: ”ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn”, Upp 3:8.

  Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt