De större profeterna Jesaja Jesaja ("Herren frälsar") är samtida med profeterna Amos, Hosea och Mika. Jesaja verkade i Jerusalem omkring 50 år under fyra judakungar: Ussia (792-740 f. Kr.), Jotam (750-732), Ahas (735-715) och Hiskia (715-686). Jesaja fick en särskild profetkallelse av Herren år 740 f. Kr. (kap 6). Under dessa kungar levde Juda rike i yttre välgång. Den religiösa aktiviteten var också stor. Men samtidigt bredde omoral, synd och avguderi ut sig bland folket. Under Jesajas tid började också den assyriska stormakten att erövra fler och fler länder och Juda blev under Ahas kungatid ett lydrike under Assur, som denna tid blev en assyrisk-babylonisk dubbelmonarki. Förutom domsprofetior innehåller Jesaja många och utförliga profetior om Messias och hans rike, se t ex 7:14, 9:1-7, 11:1-10, 42:1-9, 49:1-6, 50:4-11, 52:13-53:12 och 61:1-2.   Jeremia Jeremia kallades av Gud år 627 f. Kr. och verkade under de fem sista kungarna i Juda rike till år 586 f. Kr. Han var samtida med profeterna Sefanja, Nahum, Habackuk och senare Hesekiel och Daniel. På världsscenen under Jeremias tid besegrades stormakterna Assyrien (612 f. Kr.) och Egypten (605 f. Kr.) av Babylonien, som blev ny stormakt, under vilken Juda blev lydrike. Trots stark medkänsla med det trolösa judafolket fick Jeremia under sin profettid lida mycket av folket och de falska profeterna som inte kunde uthärda hans doms- och omvändelseförkunnelse. Slutet kom 586 f. Kr. då Jerusalem förstördes och folket bortfördes till Babylonien, allt i enlighet med Jeremias profetior. Men profetiorna om en "rättfärdig telning" (23:5) och "ett nytt förbund" (kap 31-33) ger hopp i mörkret.   Klagovisorna Författaren är anonym, men sannolikt är det profeten Jeremia som sörjande betraktar Jerusalems ruiner 586 f. Kr. och skriver dessa fem klagosånger. Kap 1, 2 och 4 utgår från det hebreiska alfabetet vars bokstäver i turordning begynner varje vers. Eftersom det hebreiska alfabetet har 22 bokstäver har dessa kapitel 22 verser var. I kapitel 3 tredubblar författarenantalet verser för varje bokstav i tur och ordning, detta kapitel har därför 66 verser. Se även not till Ps 25.   Hesekiel Hesekiel tillhörde en prästsläkt och växte upp i Jerusalem. Han blev år 597 f. Kr. en av dem som i den andra deportationen bortfördes till Babel. Där fick han sin profetkallelse sommaren 593 f. Kr. och verkade fram till våren 571 f. Kr. Två samtida profeter är Jeremia och Daniel.   Daniel Daniel bortfördes som ung pojke till Babel under den första deportationen år 605 f. Kr. (1:1-6). Han verkade som statsman och profet under Nebukadnessar och Darejaves (perserkungen Koresh, 6:28). Sin sista uppenbarelse fick han 536 f. Kr. (10:1), dvs 3 år efter att Persien trätt fram som den nya stormakten. Ett huvudtema i boken är att världshistorien leds av Gud och att endast Messias (Människosonens) rike är evigt (2:44, 7:13-14).