De små profeterna Hosea Hosea verkade som profet i Nordriket, Israel, omkring 750-725 f. Kr. Hans budskap avser främst "Efraim" (Israel). Hoseas profetior utgjorde Guds sista varning till Nordriket. Hosea verkade under en kaotisk tid åren före Nordrikets fall, en tid kännetecknad av moraliskt förfall, religiös synkretism och politisk oro. Några år efter Hoseas verksamhet kom därför Guds dom genom den assyriska stormakten (722 f. Kr.) och de flesta i Israel deporterades till främmande länder.   Joel Joel verkade i Juda. När "Herrens ord" kom till honom (1:1) är svårt att avgöra, men sannolikt tillhör han 700-talets profeter. Skildringen av gräshoppsplågan bildar bakgrunden till bokens centrala budskap om "Herrens dag" - en dag av mörker och dom pga folkets synd. 2:28-32 innehåller den kända profetian om den kommande andeutgjutelsen och frälsningen som erbjuds alla folk (jfr Apg 2:16f).   Amos Herden Amos från Tekoa, nära Betlehem i Sydriket, profeterade omkring 760-750 f. Kr. (1:1), dvs ungefär tiden för Hoseas verksamhet. Avguderi och sociala orättvisor var det som Amos främst angrep med sin domsförkunnelse, särskilt mot Nordriket (Israel) men också mot Juda och andra folk. I 9:11f profeterar Amos om ett uppbyggande av "Davids fallna hydda", som i Apg 15:16f tillämpas på nya förbundets tid, då hedningar inlemmas i Guds rike.   Obadja GT:s kortaste bok är svår att datera. Det anfall mot Jerusalem som v. 11-14 anspelar på kan vara det som nämns i 2 Krön 17:7 (840-talet f. Kr.). Obadja citeras av profeten Jeremia. Bokens tema är Guds dom över Edom och orsaken till den.   Jona Jona levde omkring 800-750 f. Kr. (2 Kung 14:25) i Israel och var samtida med profeten Amos. Boken skildrar hur den trotsande Jona till slut lyder Guds kallelse och som "första hednamissionär" kommer till Assyriens huvudstad Nineve, 130 mil nordost om Israel.   Mika Profeten Mika verkade i Juda (Sydriket) ca 740-686 f. Kr. och var samtida med Jesaja och Hosea. Stormakten Assyrien expanderade och Nordriket (Israel) föll 722 f. Kr. År 701 f. Kr. intog Assyrien en rad städer i Juda efter en misslyckad revolt.   Nahum Nahums profetia avser Assyriens huvudstad Nineve. Han profeterade någon gång mellan 663 f. Kr. (3:8-9), och 612 f. Kr. då Nineve föll och den assyriska storhetstiden var över. Assyrien, en hänsyslös och fruktad stormakt, som Gud använt som sitt vredesris mot Israel och Juda och mot andra folk, skulle nu själv drabbas av Guds dom och gå under.   Habackuk Habackuk verkade som profet någon gång under kung Josias regeringstid i Juda (640-609 f. Kr.) eller strax därefter. De ogudaktiga kaldeerna skall utföra Guds dom över Juda men skall sedan själva drabbas av undergång på grund av sin synd.   Sefanja Profeten Sefanja verkade i Juda rike under kung Josias regeringstid, 640-609 f. Kr. (1:1). Sefanja profeterar om den assyriska huvudstaden Nineves undergång (2:13-15), som inträffade år 612 f. Kr. Det genomgående temat är "Herrens dag", som skildras som en domens dag över alla jordens länder och över ett avfallet Juda. Men Gud skall gripa in till människors omvändelse och till räddning för en kvarleva av Israel (3:9-20).   Haggai År 538 f. Kr. gav perserkungen Koresh judarna i Babel tillåtelse att återvända till sitt hemland för att återuppbygga Jerusalems tempel. Tempelbygget hade legat nere i sexton år, då Haggai - den förste profeten efter fångenskapen - frambar sina fyra budskap under femton veckor år 520 f. Kr. Samtida med honom var profeten Sakarja (Esra 5:1, 6:14). Tempelbygget i Jerusalem kom i gång och stod färdigt 516 f. Kr.   Sakarja Sakarja var samtida med Haggai och fick del av "Herrens ord" två månader efter honom år 520 f. Kr. (1:1). Sakarja var med bland dem som år 538 f. Kr. återvände från Babel under Serubbabels och Josuas ledarskap med uppgift att återuppbygga Jerusalems tempel. Sakarjas bok är rik på symboler (se t ex de åtta nattliga synerna i 1:7-6:8) och innehåller många messianska profetior, t ex 6:12-13, 9:9-10, 11:12-13, 12:10, 13:1,7.   Malaki Malakis bok skildrar förhållanden i Juda och Jerusalem mellan 460-430 f. Kr., då även Esra och Nehemja verkade (se inledningsnot till Esra). Med Malaki tystnar den profetiska rösten i Israel under ca 450 år. Det sker med löfte om den kommande "Elia", 3:1a, 4:5f (jfr Matt 11:13-14, 17:10-13) och med löftet om"förbundets ängel", 3:1b, och "rättfärdighetens sol" som skall gå upp, 4:2, dvs Messias (jfr Luk 1:78-79).